Det verkar som att en del har problem med att se vad som vill visas med mina inlägg så det verkar på sin plats att man bokstaverar och inkapslar budskapet lite mer tydligt:
- Jag förespråkar inte att Kiruna FF ska göra heltidsproffs av alla sina egna produkter
- Jag säger inte att man hade lyckats behålla vare sig Pär Asp eller någon av bröderna Lantto. Däremot så ville jag belysa oviljan att belöna egna produkter, även dessa, som i sanningens namn är de främsta som föreningen fått fram. Ändå så värderade man dessa lägre, i kronor och ören, än tex ett gäng norskar som ingen nånsin hört talas om.
Vi kan ta ett litet exempel på hur man förstör moralen och klubbkänslan hos spelare:
Ponera att du har varit din klubb trogen sen barnsben. Säljer bingolotter, åker på snöskottning, dikesrensning, varupaketering och lagerinventeringar för föreningens skull.
Utöver din satsning på fotboll så jobbar du heltid och efter ett tag så skaffar du familj. Du kommer ändå ner till Lombia varje dag och åker på matcher under helgerna. För det här erbjuds du 500 kr/poäng.
När du sedan måste ta ledigt från jobb så kompenseras du inte för detta och för att inte göra ett ekonomiskt minusresultat så måste du ta ut din ihoparbetade övertid för att åka iväg och spela match.
Nu så kommer det istället in tre nya spelare i omklädningsrummet som inte behöver jobba, som klubben fixat bostad åt OCH som inte är ett dugg bättre än den genomsnittlige spelaren i truppen.
Hur hade du ställt dig till detta scenario?
Det handlar inte om att göra spelarna i Kiruna FF till proffs. Det handlar kort och gott om att föreningen ska se till att belöna sina spelare för den tid de lägger ner för föreningen och ge dem förutsättningar att satsa. Att exemplet blev Pär Asp var enbart för att visa att föreningen tom tar de bästa egna produkterna för givna och värderar dessa lägre rent finansiellt.
Andra exempel på klubbens nonchalans är det faktum att klubben till flera spelare (ex Vikkeväinen, E.Lantto, P.Kero) lovat att man ska hjälpa till att skaffa arbete. Av dessa jobb syntes inte mycket av trots att man upprepade löftena. Detta i en tid då Kiruna befann sig i en högkonjunktur och andra idrottsföreningar i staden lyckades fixa sysselsättning åt sina spelare.
Arkiverad under: Mowgli
